Nedan en snapshot från mötet den 24.9.07
måndag 24 september 2007
tisdag 18 september 2007
Second Life
Några av er har i bloggarna funderat kring Second Life och vad man egentligen kan använda den till. Jag har också funderat lite på detta och ska försöka här skriva lite om mina tankar kring detta tema.
Jag tror att det finns vissa grupper som kan verkligen ha nytta av SL, men det finns också de som jag inte kan se att skulle få något ur SL men som ändå finns där. Från hösten 2006 till våren 2007 har SL fått en massa uppmärksamhet i diverse medier och detta har lett till att företagen blev intresserade om saken. En del av dem kanske var rädda att de skulle gå misste om någon stor möjlighet och tänkte kanske att här måste vi vara med och se vart det bär. En del är med för att få lite av publiciteten som SL får. Att använda SL för att skapa brand eller för att marknadsföra något tror jag inte att kommer att fungera i längden. Det kan kosta några 100000 dollar att anställa ett företag för att skapa ett område i SL och för detta får kunden kanske 1000 besökare i månaden, 10000 om de har tur. Så detta fungerar inte.
Men sen finns det företag som använder SL i stället för videokonferenser och för personalutbildning och rekrytering. IBM t.ex. använder SL för dessa. Så dessa handlar om att mänskor på olika håll använder SL för att träffa varandra i olika tecken. Det är inte helt enkelt att börja använda SL (att lära sig gå, prata, flyga, ta sig från A till B, ...) så varför inte använda Skype, MSN Live eller Adobe ConnectPro? Jag tror att det enklaste svaret på detta (och tillika det som låter mest sannolikt) är faktiskt det rätta: för att SL är roligt. Har ni någon gång tagit del av en videokonferens eller konferenssamtal i något företag? En del av deltagarna jobbar med egna saker medan andra har gått till kafferummet för att ta en påtå medan en person berättar om någon rapport som han eller hon gjort. Tråkigt! Men när man använder SL så verkar det som om man skulle vilja delta, man vill vara aktiv och det tröskeln för att aktivt delta skulle vara lägre. Men är nyttan av att använda SL tillräckligt stor gentemot den tid som det krävs att man sätter ner på att lära sig använda den? Kanske vi får svar på detta om vi tittar på några andra grupper av användare.
I utbildning har man redan en längre tid använt diverse mer eller mindre lyckade verktyg för att utbilda på distans eller för att göra inlärningen lättare (och roligare). Eftersom man i Second Life kan skapa vad som helst ger det många möjligheter. Jag kommer i håg då min historielärare i gymnasiet kom en dag in i klassen utklädd till Napoleon. Detta gav oss ett gott skratt och antagligen några traumor. Men poängen är att jag fortfarande kommer ihåg det. I SL kunde man återskapa inte bara Napoleon utan hela slaget vid Waterloo eller Trafalgar. Lågstadier, högstadier och gymnasier kunde ha nytta av den här typens användning av SL. Eftersom det är så lätt att bygga i SL kunde man bygga DNA-kedjor, molekyler, demonstrera diverse fysikaliska fenomen som t.ex. väder (http://www.esrl.noaa.gov/outreach/sl/). Att skapa något är något som man inte kan göra med Skype eller MSN Live. Det att man kan modifiera sin omgivning och använda det för att stöda undervisningen tror jag att är styrka i SL.
Förutom möjligheten att skapa egentligen vad som helst, så ser jag också potential i distans undervisning. Förutom e ovannämnda möjliga fördelarna så tror jag att SL ger nya möjligheter för grupparbete. Att dela studeranden i mindre grupper och att sedan kunna turvis gå från en grupp till en annan är inte möjligt med andra nuvarande verktyg som åtminstone jag vet om, inte lika smidigt. Men vad har SL att ge åt den traditionella klassrumsundervisningen vid universitet? Detta är en fråga som jag försöker hitta svar på och jag hoppas att ni kan hjälpa mig att hitta svar till det, ifall det finns ett. Utbildningen vid universitet är mycket mera teoretiskt (beroende lite på ämne förstås) så återskapandet av slaget vid Waterloo är kanske inte så meningsfullt. Jag menar inte att inte undervisningen vid universitet skulle få vara roligt, men den här typen av användning av SL är inte kanske det bästa för den här gruppen av studeranden. Vad kan SL ge oss då vi alla sitter i samma klassrum? Kan det ge oss något? Jag vet inte ännu, med detta ska vi lite experimentera med under kursen.
En annan grupp som kan ha nytta av SL och som redan har haft nytta av det verkar det som är biblioteken och bibliotekarierna. I juni numret av Information Outlook fanns det en artikel om detta. Tidningen finns i Gripen i Informationsförvaltningens bibliotek om ni vill läsa hela artikeln. I artikeln räknas upp de aktiviteter i SL som bibliotekarierna är med i och största delen av dem håller jag faktiskt med om. "Networking": bibliotekarierna har hittat lösningar till verkliga problem via kontakter som de skapat i SL. Bibliotekarierna är kanske den mest aktiva yrkesgruppen i SL. De ordnar föreläsningar, bokdiskussioner, utställningar och mycket annat inne i SL, och allt detta görs med frivilliga krafter. Bibliotekarierna i SL har skapat nätverk som sträcker sig runt jorden, nätverk som de kan använda vid verkliga problem. "Collaboration": via dessa nätverk har även diverse samarbetsprojekt startats. Små bibliotek med begränsade resurser kan verkligen dra nytta av sådana nätverk, och varför inte större bibliotek också. "Rethinking space": det finns diverse arkitektprogram med vilka man kan bygga byggnader och möbler men de är ofta rätt så svåra att använda. I SL kan man rätt såt enkelt bygga en kopia av ett bibliotek och sedan se hur det skulle se ut om man flyttade på infodisken till en annan vägg eller rentav mitt i ett rum. Man kan alltså skapa olika prototyper och lösningar, testa dem enkelt innan man tillämpar dem i verkligheten. Detta är ju förstås något som även andra än bibliotekarierna kan ha nytta av. Punkterna "Learning to use virtual space for education" och "Discussing the use of role-playing" har jag redan lite behandlat. "Positioning the future": Second Life kommer säkert inte att vara här för alltid, utan det kommer att komma "finare" och användarvänligare 3D syntetiska världar som går förbi SL. Men 3D har antagligen kommit för att stanna och det är sannolikt att webben som vi idag känner det kommer att i framtiden ha olika 3D element. När detta kommer att hända är det omöjligt att säga, men det är bra att vi är beredda på det när det händer. Att vi då redan vet lite om de möjligheter som 3D ger och hur vi kan använda det. Och detta är något som jag hoppas att ni får ut från denna kurs. Meningen med den här kursen är inte att ni ska bli "proffs" på SL, utan att ni får en bild av vad det handlar om, vilka möjligheter det ger och hur ni i era kommande arbeten eventuellt kan använda det.
Jag hoppas detta väcker lite diskussion, så kommentera gärna. :-)
Jag tror att det finns vissa grupper som kan verkligen ha nytta av SL, men det finns också de som jag inte kan se att skulle få något ur SL men som ändå finns där. Från hösten 2006 till våren 2007 har SL fått en massa uppmärksamhet i diverse medier och detta har lett till att företagen blev intresserade om saken. En del av dem kanske var rädda att de skulle gå misste om någon stor möjlighet och tänkte kanske att här måste vi vara med och se vart det bär. En del är med för att få lite av publiciteten som SL får. Att använda SL för att skapa brand eller för att marknadsföra något tror jag inte att kommer att fungera i längden. Det kan kosta några 100000 dollar att anställa ett företag för att skapa ett område i SL och för detta får kunden kanske 1000 besökare i månaden, 10000 om de har tur. Så detta fungerar inte.
Men sen finns det företag som använder SL i stället för videokonferenser och för personalutbildning och rekrytering. IBM t.ex. använder SL för dessa. Så dessa handlar om att mänskor på olika håll använder SL för att träffa varandra i olika tecken. Det är inte helt enkelt att börja använda SL (att lära sig gå, prata, flyga, ta sig från A till B, ...) så varför inte använda Skype, MSN Live eller Adobe ConnectPro? Jag tror att det enklaste svaret på detta (och tillika det som låter mest sannolikt) är faktiskt det rätta: för att SL är roligt. Har ni någon gång tagit del av en videokonferens eller konferenssamtal i något företag? En del av deltagarna jobbar med egna saker medan andra har gått till kafferummet för att ta en påtå medan en person berättar om någon rapport som han eller hon gjort. Tråkigt! Men när man använder SL så verkar det som om man skulle vilja delta, man vill vara aktiv och det tröskeln för att aktivt delta skulle vara lägre. Men är nyttan av att använda SL tillräckligt stor gentemot den tid som det krävs att man sätter ner på att lära sig använda den? Kanske vi får svar på detta om vi tittar på några andra grupper av användare.
I utbildning har man redan en längre tid använt diverse mer eller mindre lyckade verktyg för att utbilda på distans eller för att göra inlärningen lättare (och roligare). Eftersom man i Second Life kan skapa vad som helst ger det många möjligheter. Jag kommer i håg då min historielärare i gymnasiet kom en dag in i klassen utklädd till Napoleon. Detta gav oss ett gott skratt och antagligen några traumor. Men poängen är att jag fortfarande kommer ihåg det. I SL kunde man återskapa inte bara Napoleon utan hela slaget vid Waterloo eller Trafalgar. Lågstadier, högstadier och gymnasier kunde ha nytta av den här typens användning av SL. Eftersom det är så lätt att bygga i SL kunde man bygga DNA-kedjor, molekyler, demonstrera diverse fysikaliska fenomen som t.ex. väder (http://www.esrl.noaa.gov/outreach/sl/). Att skapa något är något som man inte kan göra med Skype eller MSN Live. Det att man kan modifiera sin omgivning och använda det för att stöda undervisningen tror jag att är styrka i SL.
Förutom möjligheten att skapa egentligen vad som helst, så ser jag också potential i distans undervisning. Förutom e ovannämnda möjliga fördelarna så tror jag att SL ger nya möjligheter för grupparbete. Att dela studeranden i mindre grupper och att sedan kunna turvis gå från en grupp till en annan är inte möjligt med andra nuvarande verktyg som åtminstone jag vet om, inte lika smidigt. Men vad har SL att ge åt den traditionella klassrumsundervisningen vid universitet? Detta är en fråga som jag försöker hitta svar på och jag hoppas att ni kan hjälpa mig att hitta svar till det, ifall det finns ett. Utbildningen vid universitet är mycket mera teoretiskt (beroende lite på ämne förstås) så återskapandet av slaget vid Waterloo är kanske inte så meningsfullt. Jag menar inte att inte undervisningen vid universitet skulle få vara roligt, men den här typen av användning av SL är inte kanske det bästa för den här gruppen av studeranden. Vad kan SL ge oss då vi alla sitter i samma klassrum? Kan det ge oss något? Jag vet inte ännu, med detta ska vi lite experimentera med under kursen.
En annan grupp som kan ha nytta av SL och som redan har haft nytta av det verkar det som är biblioteken och bibliotekarierna. I juni numret av Information Outlook fanns det en artikel om detta. Tidningen finns i Gripen i Informationsförvaltningens bibliotek om ni vill läsa hela artikeln. I artikeln räknas upp de aktiviteter i SL som bibliotekarierna är med i och största delen av dem håller jag faktiskt med om. "Networking": bibliotekarierna har hittat lösningar till verkliga problem via kontakter som de skapat i SL. Bibliotekarierna är kanske den mest aktiva yrkesgruppen i SL. De ordnar föreläsningar, bokdiskussioner, utställningar och mycket annat inne i SL, och allt detta görs med frivilliga krafter. Bibliotekarierna i SL har skapat nätverk som sträcker sig runt jorden, nätverk som de kan använda vid verkliga problem. "Collaboration": via dessa nätverk har även diverse samarbetsprojekt startats. Små bibliotek med begränsade resurser kan verkligen dra nytta av sådana nätverk, och varför inte större bibliotek också. "Rethinking space": det finns diverse arkitektprogram med vilka man kan bygga byggnader och möbler men de är ofta rätt så svåra att använda. I SL kan man rätt såt enkelt bygga en kopia av ett bibliotek och sedan se hur det skulle se ut om man flyttade på infodisken till en annan vägg eller rentav mitt i ett rum. Man kan alltså skapa olika prototyper och lösningar, testa dem enkelt innan man tillämpar dem i verkligheten. Detta är ju förstås något som även andra än bibliotekarierna kan ha nytta av. Punkterna "Learning to use virtual space for education" och "Discussing the use of role-playing" har jag redan lite behandlat. "Positioning the future": Second Life kommer säkert inte att vara här för alltid, utan det kommer att komma "finare" och användarvänligare 3D syntetiska världar som går förbi SL. Men 3D har antagligen kommit för att stanna och det är sannolikt att webben som vi idag känner det kommer att i framtiden ha olika 3D element. När detta kommer att hända är det omöjligt att säga, men det är bra att vi är beredda på det när det händer. Att vi då redan vet lite om de möjligheter som 3D ger och hur vi kan använda det. Och detta är något som jag hoppas att ni får ut från denna kurs. Meningen med den här kursen är inte att ni ska bli "proffs" på SL, utan att ni får en bild av vad det handlar om, vilka möjligheter det ger och hur ni i era kommande arbeten eventuellt kan använda det.
Jag hoppas detta väcker lite diskussion, så kommentera gärna. :-)
Efter första föreläsningen
Här kommer några kommentarer till era inlägg efter första föreläsningen som vi hade 10.9.07.
Det var trevligt att märka att ni inte tyckte efter den första föreläsningen att det verkade bli en "omöjlig" kurs, utan kanske t.o.m. "intressant". Jag hoppas att ni inte skrev detta bara för att ni visste att jag kommer att läs det. :-) Som sagt, vad ni än skriver i era bloggar kommer inte att påverka era vitsord. Så ni ska vara kritiska. Är det något som inte blev klart under någon föreläsning så hoppas jag att ni skriver om det.
Det verkar också som alla skulle vara ungefär lika erfarna när det gäller användning av datorer och att bygga hemsidor, d.v.s. inte så erfarna. Vilket är bra. Vissa saker kommer säkert att kännas lite jobbiga i början men jag kan lova att det hela klarnar nog efter en tid. Övning ger ju färdighet. Lite jobb blir det nog också. Det är ju en lång kurs. Men vi tar en liten andningspaus i mitten och sedan tar vi en slutspurt. Och vi har ju ingen tent :-)
Det var trevligt att märka att ni inte tyckte efter den första föreläsningen att det verkade bli en "omöjlig" kurs, utan kanske t.o.m. "intressant". Jag hoppas att ni inte skrev detta bara för att ni visste att jag kommer att läs det. :-) Som sagt, vad ni än skriver i era bloggar kommer inte att påverka era vitsord. Så ni ska vara kritiska. Är det något som inte blev klart under någon föreläsning så hoppas jag att ni skriver om det.
Det verkar också som alla skulle vara ungefär lika erfarna när det gäller användning av datorer och att bygga hemsidor, d.v.s. inte så erfarna. Vilket är bra. Vissa saker kommer säkert att kännas lite jobbiga i början men jag kan lova att det hela klarnar nog efter en tid. Övning ger ju färdighet. Lite jobb blir det nog också. Det är ju en lång kurs. Men vi tar en liten andningspaus i mitten och sedan tar vi en slutspurt. Och vi har ju ingen tent :-)
måndag 17 september 2007
Interaktiva tankar
Detta kommer att vara min kursblog, eller borde det vara mitt kursblog? Kanske någon svenska-studerande kan berätta för mig hur det skall vara. :-) Anyway, här kommer jag att svara på era (studeranden på kursen Interaktiva medier) bloggar. Ni har inte egentligen någon kurslitteratur som ni måste läsa, så detta blir "kurslitteratur".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)